Resedagbok från Larnaca, Cypern

Larnaca

Fredag 17 augusti 2001

Tack och lov att flyget inte går så tidigt! 07.00, klockan ringer. Flyger upp ur sängen. Äntligen! Äntligen är det dags för den välbehövliga semestern! Christian är lite mer morgontrött, men kommer upp hyfsat snabbt ändå.

Gör oss iordning och packar det sista. Glöm inte tandborsten. Klockan åtta är vi klara och börjar färden till Malmö-Sturup. Halv tio står vi vid incheckningsdisken. Inte först i kön, men ganska så i början. Det fylls på snabbt bakom oss och vi blir glada för att vi var så tidiga. Incheckningen går långsamt! Frågan är om de hinner klart i tid.

När vi väl checkat in går vi vidare till Forex. Ovanligt nog får vi mindre pengar tillbaka än vi lämnar. För en som brukar åka till Grekland känns det lite knepigt att bara få 240 av landets valuta, som är cypriotiska pund. På nå't sätt känns det väldigt lite.

Strax efter elva får vi gå ombord. Det första som slår mig är att här kan jag inte sitta. Jag får cellskräck! När jag väl ålat mig in till platsen vid fönstret så bestämmer jag mig: Aldrig mer Eurocypria! Trots att jag är ganska kort känns det som om jag har knäna vid hakan. Och det verkar vara nå't konstigt med ryggstödet. Det är skålformat, men alldeles galet. I övrigt verkar planet fräscht, tack och lov. Jag har precis läst ut en bok om en flygolycka, så det känns lite oroligt.

Efter fyra timmars mardrömslik (på grund av att det är obekvämt och trångt, inget annat) så landar vi äntligen i Larnaca. Jag blev lite förvånad när jag upptäckte att inflygningen gick precis där folk badade.

För en gångs skull kom min väska jättetidigt och Christian fick vänta på sin. Till slut kom den i alla fall och vi kunde gå ut till bussen. Från flygplatsen tog det inte mer än ungefär tio minuter innan vi var vid vårt hotell, Mikes Kanarium. Som vanligt var det bara vi som gick av bussen. Det gör mig orolig och jag börjar bli lite irriterad på det. Även om vi hittills alltid varit nöjda med vårt boende, så börjar man ju undra när det alltid bara är vi som går av bussen.

Det verkar inte vara nå't fel på detta stället heller. Rummet är ganska litet, men väldigt fräscht. Kylskåpet finns där, kokplattorna också (vi måste ju ha vårt morgonkaffe). Och sist, men inte minst, luftkonditionering! Antagligen blir den vår livräddare här, det är ca 35 grader ute. På väggen vid dörren finns en konstig grej, en liten plåtgrej med en springa där man tydligen ska sticka in nyckeln. Det visar sig vara en slags huvudströmbrytare. Smart! Då kan man aldrig gå hemifrån och ha glömt släcka lampan eller nå't så'nt.

Vi vilar en stund och försöker svalka av oss i luften från luftkonditioneringen. Se'n ger vi oss iväg ut efter jakt på vatten. Vi går neråt havet och springer zick-zack mellan bilarna. Man kan säga att de kör aggressivt här och på fel sida (med svenska ögon). När vi kommit ända ner till strandpromenaden hittar vi äntligen en affär. Det visar sig att man bara bör handla där när man är riktigt desperat. Det är dyrt, men bara jag får mitt vatten så är jag nöjd. Vi går tillbaka till hotellet och vilar en stund. Det är ofantligt varmt ute, men hyfsat skönt på rummet.

Vid halv nio tycker vi att det kanske börjar bli dags för middag. Det är i och för sig alldeles för varmt för att äta, men mat måste man ha. Vi går en annan väg och kommer ut i andra änden av strandpromenaden. Där hittar vi till slut en restaurang som heter Dolphin - namnet tilltalar mig - där vi bestämmer att vi ska äta. Jag beställer en tzatziki och en tonfisksallad, Christian väljer en tzatziki och en hamburgare med pommes frites. Maten är god och man får mycket av den också. Alltihop gick på 12 pund - ca 200 kronor - inte så billigt alltså. I detta ingick förstås en drink per man, som man fick "on the house".

Vi strosade lite på strandpromenaden, se'n gick vi hemåt. Det har varit en mycket jobbig dag, med flygresa och ovan värme.

Lördag 18 augusti 2001

Tjugo i nio! Jösses, vad länge jag sovit. En kombination av suveräna gardiner och luftkonditionering, gissar jag.

Det tog tid att fixa frukost. Vi hittar ju inte här än så det blev lite ovant. Super-Marketen som ligger närmast har inget färskt bröd, bara så'na där plastiga limpor som vi har hemma. Så det var bara att traska iväg till bageriet, minst en och en halv kilometer bort.

När frukosten var fixad och färdigäten, bar det iväg till stranden. Solstolar och parasoll hyrde vi på det närmaste stället, George Sun Beds. Det kostade bara tre pund. Med tanke på prisläget på allt annat hade vi väntat oss mer. Det var väldigt varmt, men det blåste ganska friskt så det blev inte alldeles outhärdligt. Vattnet var en överraskning, ca 28 grader varmt. Jag har alltid sagt att det ska vara en njutning att bada och det var det här.

Vid halv tre gav vi upp och började leta efter lunch. Det blev ett ställe som heter Alexander och varsin tzatziki, vatten för mig och öl för Christian. Det gick på 3,80 pund - ca 63 kronor. Helt överkomligt, men tzatzikin var - jag vill inte säga äcklig, men - inte god.

När vi kom tillbaka till hotellet var det dags för den obligatoriska duschen. Det är inte klokt vad salt man får på sig och vad det stramar överallt.

Vi är nog ganska tråkiga när vi är utomlands, men vi gillar verkligen att ta siesta. Bara ligga och vila och läsa. Det är verkligen avkopplande och långt från stressen där hemma.

Vid sju-tiden gick vi ut igen, strosade på strandpromenaden och tittade på folk, medan vi letade efter nå't ställe att äta middag på. Idag blev det Tuck Inn (det skulle även vara ett Internetcafé, men några datorer såg vi inte). Jag upprepade menyn från igår - tonfisksallad och tzatziki - och Christian tog en donner kebab med pommes. Man kan säga att det var lite skillnad i pris mot igår. Det hela gick på 5,85 pund - ca 97 kronor. Tzatzikin var dock inte lika god, men fullt ätbar.

Sedan gick vi en liten runda på strandpromenaden igen. Tyvärr var vi alldeles för mätta för att orka en glass, nå'n kväll hoppas jag att jag orkar. Den ser god ut.

Därefter gick vi tillbaka till hotellet igen, helt utpumpade av den ovana värmen.

Söndag 19 augusti 2001

Idag tog det inte lika lång tid att fixa frukost. Medan Christian gick iväg och köpte bröd, så diskade jag upp efter igår och fixade kaffe.

Strax efter elva var vi redo att ge oss iväg till stranden. Vi tog samma ställe som igår och George själv (tror jag i alla fall) frågade Christian: When do you get brown? Kul fråga, för Christian är verkligen solkänslig. 5 - 10 minuter räcker i direkt solljus, se'n är han röd. Det kändes varmare idag, men det blåste mycket mer och vattnet var lite svalare. Idag låg jag bara under parasollet, man blir ju brun där också och man vill ju inte bränna sig.

Vid två-tiden hade vi fått nog. Hoppade över lunchen, det är ju helt omöjligt att bli hungrig i denna värmen. Sparar oss till middagen i stället. Tänkte vi skulle ha handlat lite öl och så på hemvägen, men detta är ju ingen riktig turistort, så affärerna hade stängt. Det är ju faktiskt söndag.

Vid sju-tiden gav vi oss ut igen, i jakten på middag. Vi bestämde oss för att äta på Pastamania (de verkar ändå inte ha god tzatziki på Cypern). Som namnet antyder så bestod menyn mest av pasta. Christian beställde Bolognese och en öl. jag tog Al Arabiata och vatten. Maten var verkligen god och hyfsat mycket fick man också. Ganska billigt var det också, bara 7,45 pund - ca 123 kronor.

Strosade ett tag på strandpromenaden, men jag har lite svårt att gå. Har fått en blodblåsa under ena foten och en vanlig blåsa under andra foten. Det blev alltså ingen lång promenad, utan vi gick snart tillbaka till hotellet. Jag vet, vi är inga festprissar, det är inte därför vi åker utomlands. Vårt mål är att koppla av, äta och dricka gott.

Måndag 20 augusti 2001

Idag bestämde vi att skinnet skulle få en chans att återhämta sig. I och med att Larnaca inte är en renodlad turistort, så har affärerna öppet när man antingen är på stranden eller hemma och gör sig iordning för kvällen. Dags för shopping alltså.

Vi kastade oss med dödsförakt rätt in i gränderna där det rådde kaos bland bilar och folk. Vi gick första parallellgatan till strandpromenaden norrut, där fanns mest läder- och guldaffärer. Tillbaka gick vi nästa parallellgata, där verkade de mest ha skor. Där, bland gränderna, upptäckte vi att Larnaca är en stor stad. Det behövs mer än en vecka att se allt här. När klockan närmade sig ett förstod vi varför affärerna stänger då. Det blev olidligt hett mellan husen och ingenstans fanns det skugga eftersom solen står nästan rakt upp här. Jag fick i alla fall köpt två t-shirtar och en keps - min vanliga dos turistshopping - samt en liten klocka med delfiner runt om.

Det blev ingen lunch idag heller, förstår inte varför vi aldrig blir hungriga här. Det kan ju inte bara bero på värmen.

När vi kom tillbaka till hotellet hade de fortfarande inte städat rummet. Vi väntade och väntade. Till slut - vid fyra-tiden - tänkte jag att de kommer nog inte och tog min efterlängtade dusch. Kvart över sex kom de, då hade vi redan gett upp hoppet. Antagligen berodde den sena städningen på att nästan alla rummen får nya gäster idag eller i natt.

Vid halv åtta gav vi oss ut, dags för middag. Idag var det Christians tur att välja ställe. Det blev Pizza Hut - jomen, här finns också KFC och McDonald's. Där kunde man äta så mycket man orkade för 3,45 pund - ca 57 kronor - per person. Pizza är väl inte det första man tänker på när man är här på Cypern, men det var gott och det är ju inte ofta vi äter på Pizza Hut hemma.

Efter maten gick vi en tur på strandpromenaden och se'n bar det tillbaka till hotellet.

Vid 10-tiden upptäckte jag en ödla i badrummet. En liten , kanske fyra cm, gul och snabb sak. Jag kan ju inte påstå att jag gillar de där små krypen, men Christian än ännu värre. Så han ringde ner till receptionen och bad om hjälp att få bort den. Den gamle - mycket trevlige och alltid glade och vänlige - mannen kom upp och dödade ödlan utan omsvep. Hädanefter ska i alla fall jag ha koll på var jag sätter fötterna.

Tisdag 21 augusti 2001

Idag kom vi iväg till stranden jättetidigt (för att vara oss), redan vid halv elva var vi där. Först såg det ut att bli en molnig dag, men det klarnade upp och alla moln försvann på nå't mirakulöst sätt.

Strax efter två tyckte vi att vi fått nog och begav oss hemåt igen. Vi köpte med oss lite öl, chips och tzatziki för att ha som lunch.

Jag har glömt att berätta om duschen här, eller snarare vattnet. Det är varmt. Alltså kallvattnet också. Det är så varmt att, när man duschar och bara har kallvatten, det bränner till i solbrännan. Det hade onekligen varit skönt med en kall dusch ibland, men det är alltså omöjligt.

Plötsligt när jag låg och läste hörde jag ett välbekant, men ändå oväntat ljud. Jag tittade ut och ropade glatt: Det regnar! Dum som jag var trodde jag att regn här betyder samma sak som hemma. Frisk och härlig luft efteråt. Man kan säga att jag hade fel. Väldigt fel. Här blev det outhärdligt fuktigt och inget syre alls i luften.

Idag var det min tur att bestämma var vi skulle äta middag. Vi hittade en restaurang i en liten gränd bakom strandpromenaden. Den hette To Dichoro med det lockande tillägget Cyprus Traditional Tavern. Man vill ju inte åka härifrån utan att ha ätit nå't äkta cypriotiskt. Christian valde tzatziki, stifado (köttgryta med lök och vin) och en öl. Jag tog tzatziki, tavas (gryta på lamm och potatis) och vatten. Maten var jättegod och tzatzikin var nog den bästa hittills. Denna storslagna middag gick lös på 13 pund - ca 215 kronor. Då fick vi också varsin drink "on the house", nå't som verkar vara vanligt på restauranger.

Kvällen såg ut som vanligt. Efter middagen gick vi lite på strandpromenaden, Christian köpte glass och vi gick hemåt till hotellet igen. Här är verkligen varmt, man orkar bara inte ta sig för nå't. Speciellt nu, när vi för första gången har ett luftkonditionerat rum.

Onsdag 22 augusti 2001

Kom iväg till stranden ungefär vid samma tid som igår. Idag var det betydligt varmare, i alla fall från början. Lite senare började det blåsa och då blev det genast skönare.

Vid två-tiden hade vi fått nog och vi begav oss hemåt. Idag blev det lunch också på hemvägen. Det finns ett litet ställe, kanske 75 m från hotellet, Kalifatzia, där de bland annat säljer kebab. Varsin så'n blev det alltså och de kostade 3,50 pund - ca 58 kronor. Dem avnjöt vi när vi kom tillbaka till rummet. De var väldigt stora och liknade inte kebab hemma precis. Köttbitarna var stora som grytbitar. Gott var det i alla fall, även om det var väldigt lite sås i dem.

Idag åt vi middag på Panos. Christian tog tzatziki, sheftalia (kryddad köttfärs som rullats ihop i korvar och grillats) och en öl. Jag beställde tzatziki, kleftiko (lamm som grillats i en vedugn) och vatten. Man fick väldigt mycket mat, det kändes som om jag fick ett helt lamm. Vad vi inte riktigt kan vänja oss vid är att maten helt och hållet saknar sås. I alla fall så var det gott och det kostade 11,90 pund - ca 196 kronor. Här fick vi också en drink "on the house"

Efter middagen gick vi runt lite på strandpromenaden och tog lite kort, bland annat på St Lazarus kyrka (som ligger en bit ovanför strandpromenaden). En mycket vacker kyrka från 800-talet, som är vacker även i dagsljus. Sedan gick vi tillbaka till hotellet.

Torsdag 23 augusti 2001

Idag ska vi hinna med mycket, det är ju vår sista dag här. Vi måste ju hinna med en vända till stranden och handla det vi ska ha med oss hem.

Vi kom iväg lite senare till stranden idag. Christians pappa fyller år och han var tvungen att ringa hem och gratulera. Vi fick våra vanliga solstolar hos George i alla fall. Där låg vi och jäste till halv två, då hade vi fått nog. Dessutom ville vi hem, duscha och svalka oss innan vi skulle ut nästa gång, för att shoppa det sista. När vi gick från stranden blev vi tillönskade en trevlig resa och ett "maybe see you next year". Fantastiskt trevlig människa denna karl. Han hade en oslagbar koll på alla som låg i "hans" stolar.

Senare på eftermiddagen gav vi oss ut igen. Vi vill ju ha med oss lite cypriotiskt vin hem. Christian är orolig för att taxfree-butiken ska vara stängd på flygplatsen i morgon bitti. (vårt flyg ska gå 7.05). Jag tror i och för sig inte det, men det är lika bra att handla vinet nu. Det är ju en del annat vi ska ha också. Vi promenerade iväg och hittade till slut mataffären som var utsatt på kartan vi fått av Always (det var för övrigt en usel karta som gjorde promenaden dubbelt så lång som den behövde vara). Vi köpte en flaska Commanderia (portvin), tre flaskor Othello, en flaska Anthea, en flaska Hermes, minipasta, fetaost och parmesanost. Allt detta kostade 14,50 pund - ca 240 kronor. Inte så farligt för så mycket vin. När vi kom tillbaka till hotellet igen var jag så varm och klibbig igen, så jag var tvungen att duscha av mig i det varma vattnet. Det fick åtminstone bort det klibbiga.

Idag bestämde vi oss för att äta på den restaurang som haft godast mat under veckan. Det blev Pastamania. Denna gången tog vi båda två tortellini al forno och vatten. Maten var till och med godare idag, jag njöt av varje tugga. Kvällen till ära tog vi efterrätt också, glassbåten Venezia. Jag var inte så glad i den, men glassälskaren Christian tyckte den var god. Allt detta gick på 11,20 pund - ca 185 kronor. Både billigt och gott!

Sedan bar det iväg till hotellet, måste ju packa. Bussen ska hämta oss 04.55. Satte väckarklockan på halv fem.

Fredag 24 augusti 2001

Usch, det var jobbigt att gå upp så tidigt, men vi kom upp snabbt ändå. La ner det sista i resväskorna och gick ner för att vänta på bussen. Man skulle kunna tro att det är svalt klockan fem på morgonen även på Cypern. Men icke. Trots att solen inte gått upp så var det både varmt och kvavt.

För första gången (tror jag i alla fall) kom bussen i tid och vi fräste iväg mot flygplatsen i racerfart med dunkande grekisk pop i högtalarna.

Jag måste säga att jag blev en aning förvånad över flygplatsen i Larnaca. Jag hade väntat mig en så'n där liten, typ militärflygplats, som de har i Grekland. Men denna var både stor, fin och modern - inget av detta märktes dock i ankomsthallen. Där fanns bar, restaurang och en gigantisk taxfree. Som tur var så var spriten billig där. Vi köpte varsin Absolut, en mandarin och en kurant, de kostade 8 pund - ca 132 kronor vardera. Det kan man kalla billigt!

Flygresan hem var betydligt bekvämare. Vi hamnade vid nödutgången, så det var gott om plats för benen. Detta var ett helt annat plan än på ditvägen, här fanns både film och radio. Dessutom såg det ut som om det var mer plats även på de andra stolarna. det kan ju ha varit något slags reservplan vi åkte med förra veckan. Jag har i alla fall tagit mitt uttalande "aldrig mer Eurocypria" under övervägande.

Den förväntade fyra timmar långa mardrömmen blev inte så hemsk. Försökte sova större delen av tiden för att det skulle gå fortare. Klockan 10.20, svensk tid, tog vi mark på Sturup. Och äntligen kunde vi andas igen, det fanns syre i luften!


| Startsidan | Horoskop | Recept | Resedagböcker |
| Spela spel | Spela sudoku | Bokblogg |
| Vanliga frågor |
| |