Resedagbok från Hawaii

Hawaii

Fredag 8 december 1989

I dag tog de farväl av mig på jobbet. Nu ser jag inte dem förrän om nästan två månader. Fick en så'n där väska man har runt halsen av dem.

Efter jobbet åkte jag hem och packade det sista. Tog med mig mitt pick och pack, sa adjö till lägenheten och åkte till mor och far. Stefan var redan där, men familjen Hansson hade inte kommit än. När de kom åt vi julmiddag, Stefan och jag lär ju inte få nå'n till jul.

Lördag 9 december 1989

Vaknade vid halv niotiden. Hade gott om tid för att göra mig i ordning. Tåget gick inte förrän halv ett. Mor och far körde oss till Centralen. Stefan hade köpt biljetter till icke-rökarnas kupé, så där satt jag. Halv sex var vi framme i Köpenhamn. Letade oss snabbt och lätt fram till lägenheten. Där satt vi och väntade på Stefans kompis, Anders, han kom vid halv sju. Se'n gick vi ut och åt mexikansk mat på Chico's cantina, därefter gick vi till Woodstock. Där spelar de bara 60-talsmusik. Det var ett jättebra ställe, men mot slutet blev det för mycket folk. Gick och la mig klockan två.

Söndag 10 december 1989

Hade ställt klockan på sju, men vaknade halv sju. Duschade och gjorde mig i ordning. Vid åtta tiden vandrade vi iväg till flygbussen. Se'n började själva RESAN. Först bar det iväg till Amsterdam. Det tog bara en och en halv timme så det var ju OK. Vi hade inga större problem att hitta rätt heller. Därefter började eldprovet, en flygtur på 10 timmar. Det var inte sådär jätteroligt, men jämfört med vad som hände se'n var det rena barnleken. Vårt bagage var incheckat ända till Hawaii, trodde vi och var vad hon på Kastrup sagt. Efter att ha vandrat runt på Vancouvers flygplats ett bra tag utan att fatta vart vi skulle ta vägen bestämde vi oss för att fråga. Då fick vi veta att vi visst måste ha vårt bagage för att tulla in det i USA, de har ingen tull på Hawaii. Den näste vi frågade sa att vi måste gå ner till kommissionären för att få tag på bagaget. När vi kom dit sa han att vi var ungefär de tjugonde som varit där och frågat. Se'n ringde han efter en representant från Canadian Airlines, för det måste vi ha för att komma in bakom canadensiska tullen. Han sa att det skulle komma en representant inom några minuter. Tiden gick och ingen kom. Då var det en timme kvar till incheckningen till Hawaii. Gissa vem som blev nervös. Vi skulle ju igenom USA-tullen också. Nåväl, när vi stått där ett bra tag kom det i alla fall en representant och släppte in oss. Där stod säkert trettio väskor med våra. Det var tydligen många med oss som inte visste hur man skulle bära sig åt. När detta var avklarat letade vi reda på USA-tullen, där fick vi inte komma igenom utan en massa papper som vi inte hade. Det var i och för sig inga problem att få tag på dem, men ändå. Se'n skulle vi igenom immigrationsbyrån också, när det var klart kunde vi äntligen gå till vår gate och vänta på flyget. Då var det en timme kvar tills det skulle gå. Vid denna tiden var klockan två på natten svensk tid. Snacka om att vara trött och vi som hade en sextimmars flygtur framför oss. Till råga på allt elände var planet försenat över en halvtimme. Denna etappen var inte så jobbig, mestadels sov jag. På Honolulus flygplats möttes vi av en hawaiianska som satte oss på en van till hotellet, som vi anlände till ungefär halv tolv på natten, Hawaiitid (halv elva på förmiddagen svensk tid). Då var jag bra trött efter att ha varit uppe i 28 timmar. Ändå gick vi inte och la oss, utan gick en liten promenad. Så till slut, när vi somnade, hade vi varit vakna i 31 timmar.

Måndag 11 december 1989

Vaknade halv åtta! Gick och handlade lite frukost, se'n gick vi till stranden och la oss. Vi vågade inte ligga för länge så vid två tiden var det nog solat. Då gick vi till McDonald's och åt lunch, se'n spatserade vi runt på stan några timmar. På kvällen åt vi middag på en italiensk restaurang. Maten var god men dyr. Efter det gick vi till hotellet och la oss. Både Stefan och jag har problem med tidsomställningen. Så kolossalt trött man blir, speciellt mitt på da'n.

Tisdag 12 december 1989

Vaknade klockan åtta. Det var inte speciellt fint väder, så vi bestämde oss för att turista. Först letade vi rätt på Canadian Airlines och rekonfirmerade våra biljetter, se'n gick vi till Hawaiian Pacific Tours och bokade en hyrbil till på torsdag. När detta var klart tog vi bussen till Sea Life Park. Det var rena paradiset för mig, som älskar delfiner. Tog nästan en hel rulle film. Där gick vi i flera timmar och vi tittade på alla shower de hade. När vi kom tillbaka till hotellet var klockan så mycket att vi struntade i lunchen, väntade nå'n timme och gick och åt på Pizza Hut. Se'n gick vi till en mexikansk restaurang där Stefan drack öl och jag tog en Tequila Sunrise. Eftersom jet-lagen fortfarande inte rättat till sig gick vi och la oss se'n.

Onsdag 13 december 1989

Vaknade klockan åtta. Idag var det fint väder igen, så då bar det iväg till stranden. Det var så varmt att jag var tvungen att bada två gånger. Vid tvåtiden stod vi inte ut längre, utan började vandra hemåt. På vägen köpte vi varsin T-shirt. Lunchen struntade vi i. Det blev två bitar pizza över i går, så dem tog vi när vi kom tillbaka till hotellet. På kvällen gick vi till en restaurang med sjömat. Där åt jag en 250 grams hummer med hummerpasta och nå'n äcklig sås. Speciellt gott var det inte, men dyrt. Efter det var vi så trötta att vi gick och la oss.

Torsdag 14 december 1989

Vaknade halv åtta. Idag skall vi köra bil, eller rättare sagt, Stefan skall köra bil. Hämtade bilen klockan nio, det var en Nissan, automat. Hittade ut från Waikiki ganska bra och körde mot Pearl Harbor där Stefan svängde av motorvägen en avfart för tidigt så vi höll på att hamna på själva arméområdet. Det misstaget var ju lätt att rätta till. Så till slut stod jag där, denna plats som man hört och läst om så mycket. Först fick vi titta på en film om hur och varför japanerna anföll Pearl Harbor. Se'n fick vi veta att det fortfarande ligger över tusen män kvar i Arizonas vrak. Båten blev så demolerad att de inte går att komma åt. Efter filmen åkte vi med färja över till USS Arizona Memorial. Det var riktigt deprimerande. Det värsta var nog att det var så mycket japaner där, det hade jag aldrig kunnat med om jag vore japan.

När vi tittat färdigt där körde vi vidare mot norr, kom lite fel men hittade rätt till slut. Norra stränderna var helt fantastiska. Stora mäktiga vita vågor som slog in över sandiga stränder. Det var vackert! Vid Laie stannade vi och åt lunch på McDonald's. Se'n fortsatte rundturen söderut mot Kualoa där vi stannade och tog kort på Chinaman's Hat. Därefter fortsatte vi mot Waikiki där vi lämnade tillbaka bilen. Hela rundturen tog ungefär fem timmar och var cirka 16 mil lång. Då har man sett så gott som hela kustlinjen på Oahu.

På kvällen gick vi till Malia's Cantina, en mexikansk restaurang, där jag åt chili som var så stark att den var praktiskt taget oätlig. Jag fick stora fräthål i magen, kändes det som i alla fall. Se'n gick vi till Red Lion, där Stefan tog några öl och jag två drinkar. Där hade de storbildsvideo och spelade bra musik. Vår jet-lag är mycket bättre nu så det blev inte lika tidigt idag som förut, men ganska tidigt ändå. Vid elvatiden var vi tillbaka på hotellet.

Fredag 15 december 1989

Vaknade halv åtta, men vägrade gå upp. Somnade om och sov till halv tio. Idag tog vi bussen till ett ställe som heter Hanauma Bay. Det är en vulkankrater som blivit en badstrand genom att ena sidan raserats. Där var otroligt vackert, det går inte att beskriva. Det är en populär snorklingsplats för där finns så mycket fiskar att det var svårt att ta sig fram i vattnet. Och det var inga fiskar som helst utan tropiska färgglada och stora var de också.

När vi kom tillbaka till hotellet gick vi först ut och åt en sen lunch på McDonald's, se'n gick jag och köpte en katt av sandsten som jag gått och tittat på se'n vi kom hit. Därefter gick vi tillbaka till hotellet och tvättade våra smutsiga kläder. Det var ganska nervöst för vi tvättade allt samtidigt och visste inte riktigt hur många grader det skulle vara och så. Det gick bra i alla fall, förutom att strumporna inte blev riktigt rena.

På kvällen gjorde vi ingenting, hoppade över middag och allt. Satt på hotellet och tittade på TV.

Lördag 16 december 1989

Vaknade klockan åtta. Idag var det kalasväder, åtminstone fram till klockan två. De soltimmarna räcker precis. Låg nere på Waikiki Beach och gottade oss. Så brun som jag är nu har jag nog aldrig varit, och värre lär det bli. Lunch åt vi på McDonald's som vanligt.

På kvällen tog vi bara en promenad, åt ingen middag. Ingen av oss är hungrig.

Söndag 17 december 1989

Vaknade halv nio. Gjorde oss i ordning och packade ihop våra grejor. Checkade ut vid elvatiden, se'n var det bara att gå och dra hela da'n till klockan nio. Tänkte skicka iväg min katt på ett postkontor vi hittade i går, men de klarade bara inrikes post idag på grund av att det var söndag. De klarade i alla fall av att packa in min lilla kisse ordentligt. Bara det var ju mödan värt, nu kan den ju åka med på flyget.

Lunch åt vi på McDonald's, var annars. Se'n gick vi på bio, det är ju ett ovanligt bra sätt att fördriva två timmar på. Vi såg Harlem Nights med Eddie Murphy och Richard Pryor. Den var ganska bra. Efter bion hade vi bara fyra timmar kvar att spendera. Det var tuffa timmar. Halv åtta var vi tillbaka på hotellet fast bussen inte skulle gå förrän nio. Väl framme vid flygplatsen checkade vi in och satt där och väntade i över två timmar. Planet var försenat ungefär en halvtimme och lyfte tio i tolv.

Måndag 18 december 1989

Finns ej i mitt liv.

| Till Fiji | Till Nya Zeeland |


| Startsidan | Horoskop | Recept | Resedagböcker |
| Spela spel | Spela sudoku | Bokblogg |
| Vanliga frågor |
| |