Baška voda

Lördag 20 augusti 2005

Flyget skulle gå 16.15, så vi gav oss iväg vid 12. Vi skulle ju möta upp mina föräldrar vid bensinmacken på Sturup mellan 13 och 13.30. Allt gick som planerat, till och med Christians mamma Eleonor, och Kurt kom till flygplatsen samtidigt som oss

Incheckning och säkerhetskontroll gick bra, se'n bar det iväg till taxfree-butiken. En Martini Bianco, en Jägermeister och en Baileys blev det, är det extrapris så är det.

Planet var väldigt litet (vi flög med Malmö Aviation), plats för 112 personer bara, men det var gott om plats för benen, värre var det i sidled. Vi blev lite sena och lyfte inte förrän 16.30. Flygtiden beräknades till 2 timmar och 15 minuter. Till middag serverades melon och skinka med någon äcklig röra till, kall laxfilé och potatissallad och till efterrätt en otroligt god choklad-/kladdkaka.

När vi gick in för landning, blev vi alldeles överväldigade av utsikten. På ena sidan havet och på andra sidan höga berg. Det var så otroligt vackert.

Vi landade ungefär 18.45 och samtidigt som vi kom till bagagebandet började det snurra och väskorna kom. Passkontrollen var lika effektiv och redan strax efter 19 satt vi på bussen. 20 minuter senare var vi på väg till Baška voda. Något liknande har jag aldrig varit med om förut, så snabbt har jag aldrig kommit iväg tidigare. Än så länge bara positivt att säga.

Bussresan tog ca 1 timme och 20 minuter och blev en fortsättning på den vackra utsikten vid landningen. Vägen gick mellan havet och bergen, så det var bara att njuta.

20.40 var vi framme vid det första hotellet, Putnik, och där skulle vi av. Vi fick våra rum, vårt låg längst ner och var jättefint. Tyvärr var det mörkt när vi kom fram, så man kunde inte se vad det var för utsikt från balkongen. Packade upp lite och gav oss sedan ut på en liten promenad för att reka och köpa vatten (jo, jag vet att man kan dricka vattnet från kranen, men det luktar klor). Vi följde strandpromenaden först en bit till vänster och sedan en bit till höger. Jag tror att alla blev lika överraskade över att Baška voda var så stort, vi hade väntat oss en liten by med ett fåtal restauranger, men det fanns åtskilliga och massor av affärer och folk. Längs vägen stannade vi till vid en kille som målade otroligt fina tavlor med sprayfärg, på fri hand. De kostade 150 kuna (ca 198 SEK), kanske blir det en så'n mot slutet av veckan.

Hotellet verkar jättefint och de serverar frukost också, som kostar 22 kuna eller 3 euro. Lägenheterna var stora och luftiga. Det enda felet jag upptäckte var att spegeln i badrummet satt så högt upp att även om jag stod på tå, såg jag bara till ögonhöjd. Mina föräldrar fick lägenheten ovanför oss, Eleonor och Kurt lägenheten bredvid oss.

Vi var lite trötta efter resan och alla intryck, så det blev inte så mycket mer denna da'n. Klockan var i och för sig 12 när vi släckte, så det var ju inte jättetidigt.

Söndag 21 augusti 2005

Vaknade ett antal gånger under natten av att det var fruktansvärt kallt. Första gången hämtade jag filten, lite senare satte vi upp temperaturen på luftkonditioneringen. Det är ju bra att veta att luftkonditioneringen är effektiv! Vid 7-tiden vaknade jag på riktigt. Låg och läste till strax efter 8, då vaknade Christian.

Vi gick och köpte bröd i ett bageri, kanske 50 m bort. Det blev två baguette-liknande bröd som kostade 2,50 kuna (ca 3,30 SEK) styck. De var inte bara billiga, de var också väldigt goda.

Vädret var inte strålande, det var sol och moln om vartannat, så vi bestämde oss för att strunta i stranden och i stället gå på upptäcktsfärd. Vi gick strandpromenaden söderut tills bebyggelsen tog slut. Det var strand hela vägen, men längre bort var det inte så mycket folk, på andra sidan promenaden fanns hela tiden de höga bergen.

På tillbakavägen hämtade vi upp mina föräldrar på stranden och gick för att äta lunch. Vi hamnade på ett ställe som hette Pizzeria Tin. Jag beställde cevapcicci och en liten öl, Christian tog en ostburgare och en liten öl. Detta gick löst på 63 kuna (ca 82 SEK). Både billigt och gott!

När vi kom tillbaka till hotellet vilade vi lite för att sedan gå på välkomstmötet, som började 15.30. Han som höll mötet var väldigt duktig, han visste allt och plötsligt blev jag sugen på varenda utflykt. Nu blir det nog inte så, men det känns redan som att jag vill komma tillbaka hit och då stanna i två veckor. Då kan man ju göra alla utflykter till Mostar, Sarajevo, Dubrovnik och Split.

Efter mötet pratade mamma med personalen på hotellet och fick veta att de serverade trerätters middag för 52 kuna (ca 70 SEK). Hon blev så såld på idén att det bestämdes att middag skulle intas här på hotellet i kväll. Motvilligt gick jag med på det. Därefter gick vi tillbaka till våra lägenheter.

Vi 18-tiden träffades vi allihop på Eleonors och Kurts balkong för en stänkare. Sedan gick vi till restaurangen för att äta middag. En middag som blev en kolossal besvikelse. Förrätten var en totalt smaklös tomatsoppa, som dessutom var nästan kall. Huvudrätten var två små grillspett med lite kött på, ett fåtal pommes frites och ajvar relish. Efterrätten var en kaka, som var torr. Medan vi satt där och åt, började det dessutom åska. Så vi betalade och gick tillbaka till våra lägenheter. Då började det regna också, så man ska väl vara tacksam för att det inte var så långt att gå.

Åskan och regnet höll på resten av kvällen och en bit in på natten, så i dag blev det inget mer gjort.

Måndag 22 augusti 2005

Vaknade redan vid halv sju, vi somnade ju tidigt igår. Låg och läste tills Christian vaknade. Då gick vi och köpte bröd. I dag blev det tre frallor, som var stora på riktigt. Det gick på 7,50 kuna (ca 10 SEK). De var väldigt goda, men kanske lite för matiga fös oss, nu när vi har semester.

Efter frukosten gick Christian, jag och mina föräldrar ut för att leta efter en affär som hette Kerum. Tydligen den största och billigaste affären här. Vi vandrade iväg och långt om länge hittade vi den, nästan ända uppe vid huvudvägen. Den var som en mindre ICA-butik hemma, ganska välsorterad och hyfsat billig. Vi fick hjälp av en svensktalande kroat(?) med att hitta något som liknade gräddfil, något som hette Kiselo vrhnje var tillräckligt lika för oss. Gott var det i alla fall till dippen.

När vi kom tillbaka till hotellet vilade vi oss en liten stund, se'n var det dags för utflykt nummer två. Christian, jag, Eleonor och Kurt hade bestämt oss för att promenera till grannbyn Brela, eftersom vädret inte var det bästa i dag heller. Promenaden gick längs havet, bitvis på strandpromenaden och bitvis på stranden. Jag vet inte riktigt hur långt det var eller hur lång tid det tog. Vi stannade emellanåt för att bada, ta foton eller bara för att beundra utsikten. Det var i vilket fall inte speciellt långt och definitivt värt det.

Vi tittade inte runt så mycket i Brela, men det verkade vara en "finare" by än Baška voda och mindre. Men de hade två blåflaggade badstränder där och minst två Internetcaféer.

På tillbakavägen stannade vi och åt lunch på restaurang Arca i Brela. De hade en terrass en våning upp där man satt och såg ut över havet. Christian tog en pizza, capricciosa, och en liten öl. Jag tog en gulaschsoppa och en liten öl. Detta gick på 82 kuna (ca 108 SEK). Vi var väldigt nöjda med maten - och utsikten - allihop och jag kan ju med gott samvete säga att min gulaschsoppa var den godaste jag ätit.

Efter denna krävande utflykt var vi tvungna att vila, innan vi gav oss ut för att äta middag. Vid 18-tiden tyckte vi det var dags att få lite mat, så vi vandrade iväg ner mot strandpromenaden. Det bestämdes att vi skulle gå åt höger och vi gick bara en kort bit innan vi hittade en restaurang som passade, Pizzeria Papagaj. Christian beställde spaghetti bolognese och en liten öl, jag valde lasagne bolognese och en liten öl. Detta gick löst på 103 kuna (ca 136 SEK) och det var väldigt gott. Min lasagne var ganska lös, köttfärssåsen liknade mest en soppa, men gott var det.

Medan vi satt där och åt så började det igen; regn och åska. Vi tog ändå en liten tur på strandpromenaden och i mysiga små gränder och tittade i lite affärer. Det var inte så kul att gå där när det regnade, för folk tog skydd där de kunde och det blev nästan omöjligt att ta sig fram. Det var bara att gå hemåt, så det blev ännu en tidig kväll.

Tisdag 23 augusti 2005

Vaknade klockan sju, efter en väldigt orolig natt. Det åskade en bra bit in på natten och vid ett-tiden väcktes vi av en rejäl knall. Se'n tog det en stund att somna om.

I dag visade sig vädret från sin bästa sida, så det fick bli en dag på stranden. Efter frukosten vandrade Christian, jag, Eleonor och Kurt iväg - mina föräldrar var inte klara så de skulle komma se'n. Det var redan massor av folk på stranden, klockan 10. Till och med på de remsor som inte hade sol än. Det var lite besvärligt att hitta en bra plats, med tillgång till både sol och skugga. Vi fick gå ganska långt bort för att hitta nå't som passade. Tyvärr var ju botten väldigt besvärlig där, stora stenar, så det blev lite jobbigt att bada. Det gjorde kanske inte så mycket, eftersom det kändes ganska kallt i vattnet. I alla fall kostade en solstol 20 kuna (ca 25 SEK).

Platsen vi valt visade sig vara inte så bra. Efter några timmar var det nästan omöjligt att hitta skugga. Men det var ändå dags att gå hemåt. Vi skulle ta en bit att äta på vägen, så mina föräldrar följde med för lunch. Vi hittade ett ställe som hette Pavla Laguna. Christian och jag beställde varsin ostburgare och liten öl, detta gick på 56 kuna (ca 74 SEK). Lite märkligt var det att få en ostburgare serverad i en fralla, men det var gott. Efter vi hade ätit gick Christian och jag hemåt och mina föräldrar tillbaka till stranden.

Efter dusch och vila - vi somnade båda två - var det dags att jaga middag. Det visade sig vara besvärligt, många restauranger var väldigt små och vi var ganska många. Det var en del ställen där vi helt enkelt inte kunde få plats. Till slut hittade vi en restaurang, Victoria, där vi dök in. Lite förvirring blev det när vi läste menyn, vi hade ingen aning om man fick till pommes eller om man var tvungen att köpa till det. Nästan på varenda ställe fanns potatis, pommes och ris på en egen meny. Detta problem klarades snart upp och det visade sig att pommes ingick, men sallad var man tvungen att köpa till. Christian och jag beställde varsin pariserschnitzel och liten öl. Det gick på 130 kuna (ca 170 SEK) och det var gott, men det verkar som att detta är ännu ett land utan sås, så det var lite torrt.

Efter maten vandrade vi lite på strandpromenaden och ut i småbåtshamnen. Det är alltid kul att titta på båtar och där låg en del fina, faktiskt en svensk också. Under promenadens gång köpte Christian en glass - en kula kostade 5 kuna (ca 6,50 SEK) - och jag köpte en t-shirt för 60 kuna (ca 79 SEK).

Klockan var strax efter 21 när vi kom tillbaka till hotellet, men vi var ganska trötta.

Onsdag 24 augusti 2005

Vaknade redan vid halv sju, har nog lite svårt att sova här. Sängarna är inte de bästa och man har lite ont i kroppen på morgonen.

När jag tittade ut, verkade det bli ännu en dag på stranden. Redan strax efter nio bar det iväg i dag. Vi hittade en bra plats under ett träd som förmodligen skulle ge oss skugga så länge vi orkade vara där. Det visade sig att vi hade rätt, skugga var det och tyvärr var det också så kallt i skuggan att vi började frysa efter ett tag. Lite trist är det att man verkar vara tvungen att välja mellan att frysa eller svettas. I solen ville vi inte vara i dag, så det fick bli att frysa.

På hemvägen, vid 14-tiden, åt vi lunch på Pizzeria Tin. Christian beställde spaghetti bolognese och en liten öl, hag tog en omelett med skinka och en liten öl. Detta gick på 78 kuna (ca 103 SEK) och vi hade hittat vårt lunchställe. Väldigt god mat och hyfsat billigt.

När vi kom tillbaka till lägenheten stängde vi snabbt av luftkonditioneringen och till och med duschen blev lite varmare i dag. Till slut började vi få tillbaka värmen.

Vid 19-tiden var det dags att ge sig ut och leta middag. Efter många om och men hamnade vi på Bistro Galeb, ett litet mysigt ställe på en tvärgata till strandpromenaden. Christian beställde biff stroganoff och en liten öl, jag beställde fyllda paprikor, en blandad sallad och en liten öl. Detta gick på 135 kuna (ca 178 SEK) och det kan man säga att det inte var värt. Stroganoffen var grådaskig och smaklös, de fyllda paprikorna var inte direkt äckliga, men inte goda heller. Fyllningen bestod av sönderkokt ris och rökt fläsk, vilket inte gjorde saken bättre. Dessutom var ölen ljummen. Ingen hit där heller alltså.

Efter middagen gick vi en sväng och sedan bar det tillbaka till hotellet.

Torsdag 25 augusti 2005

Vaknade vid halv åtta och det verkade bli ännu en fin dag.

Vid frukosten bestämde vi att det var dags för en utflykt, till Makarska. Kurt och Eleonor ville hänga på, men mina föräldrar avstod, pappa orkar ju inte hänga med på så'nt.

Strax före nio gick vi ner till busshållplatsen och ungefär kvart över kom bussen. Det kostade 9 kuna (ca 12 SEK) till Makarska. Väl framme - det tog lite drygt en kvart - vandrade vi ner mot hamnen och strosade på strandpromenaden. När vi kunde det tyckte jag att vi skulle ta oss ut på udden vid hamninloppet. Vi gick iväg och uppåt. Efter en stund kom vi upp till ett litet torn, som vi tog oss upp i och där satt vi och pustade ut ett tag. Se'n fortsatte vi och kom till något som liknade en kyrka, därefter fortsatte vi ner mot stranden. Där hittade vi en gigantisk marknad, där de sålde souvenirer, kepsar, t-shirts... ja, allt. Där gick vi runt och tittade ett bra tag.

Lunch åt vi på strandpromenaden, på ett ställe som hette Kavana Central. Christian beställde en pizza med skinka och en liten öl, jag tog en skinkomelett och en liten öl. Det kostade 81 kuna (ca 107 SEK). Smårätter verkar de vara duktiga på här, för luncherna har alltid varit goda.

Vid 13-tiden gick vi upp mot busstationen för att ta bussen tillbaka. Förmodligen missade vi 13.30-bussen, som går ner till centrala Baška voda, för att gubben i informationen sa att bussen skulle gå från hållplats 3 eller 4. Det kom ingen buss till de hållplatserna, däremot gick det en från hållplats 5, exakt 13.30. Jaja, det fick ju bli 14-bussen då, så fick vi en extra promenad från huvudvägen till hotellet.

När vi kom tillbaka till hotellet så var vi väldigt trötta och varma efter allt promenerande, så det fick bli en liten siesta.

Vid 18-tiden gav vi oss iväg, vi hade bestämt oss för att ge maten här en sista chans. Och det var Palac som skulle rädda den kroatiska matäran. Christian beställde maccaroni bolognese och en liten öl, jag beställde dalmatian pašticada och mineralvatten. Detta gick på 123 kuna (ca 160 SEK) och det var sagolikt gott. Äntligen hade vi hittat god mat i Kroatien, något vi var helt säkra på fanns, synd bara att det tog nästan hela veckan att hitta den.

Efter middagen gick vi bort till glasståndet där det alltid är lång kö och köpte varsin kula. I dag blev det citron för min del och den var jättegod. En liten tur till hamnen blev det också. Det var verkligen en fantastisk vy mot vårt hotell därifrån. Solnedgången fick vi på köpet. Sedan gick vi hemåt, både Christian och jag hade trötta ben i dag, så vi orkade inte mer.

Fredag 26 augusti 2005

Vaknade redan vid halv sju och ännu en solig dag verkade vi ha framför oss. Christian vaknade lika tidigt, men vi ville inte äta frukost riktigt så tidigt, så vi läste ett tag.

Eftersom vi vaknade så tidigt, var vi nere på stranden redan före nio. Vår plats under trädet var det ett par tyskar som snöt, precis framför oss. Men det fanns mer plats där under, tack och lov.

Redan efter knappt två timmar började jag frysa så jag skakade. Eftersom nästan hela stranden fortfarande låg i skugga, tog jag en tur uppe på strandpromenaden för att få tillbaka lite värme. Gick bort till basaren, eller vad man ska kalla den, och köpte en liggdyna som kostade 60 kuna (ca 79 SEK). Nu kunde jag ha liggdynan på solstolen och handduken över mig, eller liggdynan i solen. När den väl skulle komma till vår del av stranden.

Till, så kallad, förmiddagsfika, gick Christian och köpte nå't som liknade apfelstrudel, gott var det i alla fall. När strudeln var uppäten ville jag bada, men det fick jag göra själv. Christian frös ju. Tog mig försiktigt ut mot vattnet, dels på grund av alla dessa stenar, dels på grund av att folk som lägger sig på stranden tydligen inte tänker på att andra kanske ska gå där. Här kan man verkligen snacka om packade sillar. Till slut kom jag i alla fall ner till vattnet och det kändes mycket varmare i dag. Efter badet fick jag vara i solen ett bra tag, tills jag torkade. Ville inte frysa så där som i onsdags igen.

Vid 14-tiden gav vi upp och gick hemåt. Min mamma följde med oss för hon ville ha lunch. Vi stannade vid Pizzeria Tin, som vanligt. Christian tog en pizza och en liten öl, jag tog en svampomelett och mineralvatten. Detta kostade 73 kuna (ca 96 SEK).

Vid 18-tiden gick vi iväg för att äta middag. Det blev Palac i dag med, de hade ju god mat. Christian beställde det jag åt igår, dalmatian pašticada och en liten öl, jag beställde fisk (sole = sjötunga) med citronsås och mineralvatten. Min mat ver inte helt lyckad i dag, eller jo, det var egentligen bara grönsakerna - broccoli, morötter och blomkål - som det var fel på. De var fullständigt sönderkokta och jag kunde överhuvudtaget inte äta dem. I alla fall kostade vår mat 138 kuna (ca 182 SEK) och alla var nöjda.

Efter maten gick Christian och jag själva en sväng på strandpromenaden för en dam, som kom till Baška voda samtidigt som oss, gärna ville sitta och prata lite och dricka öl. Mina föräldrar, Eleonor och Kurt stannade på restaurangen och pratade med henne ett bra tag.

Christian och jag tog en glass, i dag blev det Tropical för mig, den var inte lika god som citronen. Och Christian hittade en tändare till mig, nå't som närmast var en tradition förr. Denna tändaren blinkar när man använder den. Se'n bar det tillbaka till hotellet.

Lördag 27 augusti 2005

Vaknade vid halv sju redan, men Christian sov vidare.

Vi hade inte så bråttom i dag, inga bad eller utflykter planerade - vi skulle ju hem - så vi avnjöt vår frukost i lugn och ro. Sedan packade vi det mesta, så det skulle vara klart.

Eftersom bussen inte skulle komma förrän vid 15-tiden, så gick vi ner till strandpromenaden och satt där i skuggan tills det var dgas att äta lunch. Vi gick naturligtvis till vårt lunchställe, Pizzeria Tin. I dag blev det pizza och mineralvatten för oss båda två och det kostade 78 kuna (ca 103 SEK). Pizzan var verkligt god och de snålar inte med osten här.

När vi kom tillbaka till lägenheten bytte vi till våra reskläder - usch för långbyxor i så'n här värme - och packade ner det sista.

Bussen kom exakt 15.00 och färden mot Split började. Nu var det ju dessutom dagsljus, så man kunde verkligen njuta av vyerna. Kroatien är enastående vackert.

Väl framme på flygplatsen kunde vi checka in vårt bagage vid vilken disk som helst. Så borde det vara överallt, det spar verkligen tid. Vi gick igenom säkerhets- och passkontroll, det gick också väldigt smidigt. Sedan fick man ju ta en tur i taxfree-butiken. Så gott som allt var dyrt där, det var egentligen bara ren sprit som var billig. Vilken tur då att det var precis det vi skulle ha. Det fick bli en Absolut Citron, den kostade €13. Alla priser var i euro här, lite knepigt då Kroatien inte ens är med i Eu, men det gick bra att betala i kuna också. Ett halvt kilo pršut slank det med också, denna kroatiska variant av parmaskinka kostade €11.

Flygresan hem gick bra, men var väldigt obekväm, eller vad man ska kalla det. Första problemet var en liten kille bredvid mig, som höll låda - oavbrutet och högljutt i de drygt två timmar som resan tog. Allt medan hans mamma satt bredvid, obekymrad, med öronproppar. Prat är visserligen bättre än skrik, men eftersom det var så högt och jag ändå har problem med öronen när jag flyger, så blev det extremt jobbigt. Det största problemet var dock den otroligt dåliga luften i planet. Vi flög ju med Malmö Aviation och de passar nog bäst till korta inrikesflygningar. Efter bara ungefär en halvtimme var luften riktigt dålig och när vi närmade oss Sturup kändes det som att syret var i stort sett obefintligt.

Maten var lika god på hemresan. Nu bestod den av nå'n sorts potatissallad med ansjovis i, en kycklingsallad och en rabarberkaka med vaniljsås. Kanske inte så lyckat för Christians del, han äter varken ansjovis eller rabarber. Han tyckte ändå det var fin mat där.

Vi landade 22.30, en halvtimme försenade. Då återstod bara lite drygt en timmes bilfärd hem.