Portugal

Klockan 12 började vi färden mot Svågertorp, en halvtimme före tidtabellen. Nu ska vi äntligen iväg på semester i två veckor!

När vi kom fram till Svågertorp så visade det sig att alla perkeringar var fulla! De närmsta andra parkeringarna var borta i Hyllie eller vid Malmö Arena, men vill man ha bilen där? Nej! Ett annat alternativ var att parkeringsbolaget körde bort bilen till ett låst garage. Det lät ju bra. Tills de sa priset. 175 kr/dygn första veckan, sedan "bara" 100 kr/dygn. In alles runt 2000 kr för två veckor. Inte aktuellt. Till slut kom vi på en bra lösning, vi ringde Christians pappa, som bor i Bjärred, så han fick komma och hämta bilnycklarna, sedan kan han och Stina hämta bilen när Stina slutat jobbet. Hur vi ska lösa det när vi kommer hem mitt i natten får bli en senare fråga.

Trots strulet med parkeringen var vi på plats vid incheckningen lagom till den öppnade. Allt gick bra där, invägning och säkerhetskontroll. Sedan var det bara att hitta någonstans att sitta och vänta tills det var dags att gå ombord.

Flygningen gick bra och maten var riktigt god; någon slags kräftstjärtsröra till förrätt, thaikyckling till varmrätt och någon sorts jordgubbskaka till efterrätt. Portugiserna var hyfsat effektiva med bagaget, men min väska kom tredjen sist så jag var lite nervös ett tag.

Hittade reseledaren ganska lätt, Ole Jørgen Hansen, en norrman. Vi var elva stycken som kom med Kastrup-planet och de var tydligen lika många från Stockholm. Bussfärden till hotellet tog bara några minuter. Hotell Eva låg alldeles vid marinan och var ett riktigt fint hotell.

När vi fått våra rum bytte vi bara till svalare kläder och gick ut för att hitta vatten och äta en bit. Vatten hittade vi direkt, i en liten kiosk till vänster om hotellet. En liten flaska, 0.5 liter, kostade € 0.5. Vi var inte speciellt hugriga, så vi hoppade in på McDonalds och delade på en meny.

Vi vandrade omkring lite, men vi var trötta och i morgon ska vi upp tidigt, så det blev inte så länge. Faro verkar vara en trevlig liten stad, så kanske kan man hoppas på lite mer tid här när vi kommer tillbaka i slutet av veckan.

Luftkonditioneringen var inte speciellt bra på rummet. Hade den kylt lika mycket som den lät, så kanske vi hade kunnat sova, men med 27° är det svårt.

Klockan ringde 6:30, problemet var att det var svensk tid, så det var egentligen en timme för tidigt. På något sätt hade klockan ställt om sig till svensk tid (det är en radiokontrollerad klocka), men vi tyckte det var lika bra att förbli vakna. Halv sju gick vi och åt frukost, i restaurangen som låg på översta våningen. När vi kom dit förstod vi varför. Det var en helt fantastisk utsikt över marinan och havet. Sådan utsikt skulle man ha hemma. Frukosten var helt OK, det fanns massor av pålägg och frukter, de hade till och med ägg och bacon.

Klockan 8 åkte vi iväg i en liten minibuss, som vi fyllde till sista plats. Den åkte vi i till Albufeira, ca 40 minuter, där vi bytte till en buss av normal storlek. Sedan kunde resan mot Lissabon börja på riktigt.

Vid 12-tiden var vi framme i Lissabon, efter att ha gjort en magnifik entré över Ponte 25 de Abril (25 april-bron), som faktiskt såg ut som en mindre kusin till Golden Gate-bron, över floden Tagus.

Vi blev avsläppta i början på gågatan Rua Augusta och fick gå ner till statyn på Praça de Comercio, en promenad på cirka 10 minuter. Förtvivlat sökte vi efter något ställe som sålde vatten, men vi hittade inget. En sak jag märkt här i Lissabon är att trottoarerna ofta är lagda med små stenar i fantastiska mönster. Det måste vara oerhört tidskrävande att lägga.

Sedan var det dags för lunch, på ett litet ställe nere vid vattnet, Cais de Sodre. Där bjöd de på både vatten och vin. Till förrät fick vi en liten sallad, som var fantastiskt god och där var bara lite tomater, lök, morötter och sallad, men dressingen var riktigt god. Till varmrätt fick vi en hel grillad fisk, som reseguiden sa var en brax, men samtidigt sa han att det var seabass och det är havsaborre. Till fisken fick man bara lite broccoli och brysselkål, ingen potatis eller liknande. Det var lite ovant att äta på en hel fisk, med huvud och allt, men det gick och det var gott. Till efterrätt fick vi något som liknade brylépudding, fast i kakform, och en halv ananasring. Efterrätten var i stort sett smaklös, ja, förutom ananasen då.

Efter lunchen åkte vi till Belém, där vi först stannade till vid Mosteiro dos Jerónimos. En väldigt speciell plats om man är portugis. Det var från den här stadsdelen som Vasco da Gama seglade ut 1497 och hans grav sägs vara inne i klostret. Det är tydligen många som påstår sig ha hans ben, men här i klostret finns en sarkofag där han ska ligga. Klostret var fantastiskt tjusigt, med mycket utsmyckningar och otrolig akustik. Det sägs att, från början, så gick floden ända upp till klostret, så att man kunde se fasaden spegla sig i vattnet. Det måste ha varit otroligt vackert. Floden blev smalare efter den stora jordbävningen 1755, som ödelade i stort sett hela Lissabon.

Efter klostret åkte vi till Torre de Belém, som före jordbävningen ska ha stått i mitten av flodmynningen och var en försvarsbyggnad. Därefter gick turen till Padrão dos Descobrimentos, upptäckarnas monument. Framför monumentet fanns en världskarta som visade portugisernas upptcktsfärder. Härifrån kunde man också se Kristusstatyn, en mindre kusin till den i Rio de Janeiro.

Sedan gick turen till den riktigt gamla stadsdelen Alfama, som bestod av trånga, vindlande gränder. Där kunde man bara ta sig fram till fots. Det verkade vara ganska fattigt och slitet där, men tydligen är de med pengar på väg in, så vi får väl se hur länge det autentiska, pittoreska är kvar. När vi vandrat klart där var det äntligen dags att åka till hotellet, ute i Expo-området, Hotel Arts V.I.P Executive. Ett tjusigt hotell, inte långt från shoppingcentret Vasco da Gama och den moderna järnvägsstationen Gare do Oriente (extern länk), som för övrigt ritats av samma arkitekt som Turning Torso, Santiago Calatrava.

Så fort vi fått vårt rum och lämnat väskorna, gick vi ut för att hitta vatten och mat. Shoppingcentret Vasco da Gama skulle tydligen ha många restauranger, så dit styrde vi stegen. Väl där möttes vi av Burger King, Pizza Hut, McDonalds, KFC och andra snabbmatsstånd. Väldigt svårbegripligt och krångligt, så det fick bli Burger King. Jag tog en Double Cheese & Bacon och Christian tog en King XXL, båda King Size-menyer. Det gick löst på € 12.10. När vi ätit klart gick vi till livsmedelsaffären längre ner i byggnaden. Den var fullkomligt gigantisk, tror aldrig jag varit inne i en lika stor mataffär någon gång. Billigt var där inte, men där hittade vi äntligen vätska, vatten och Coca-Cola.

Efter denna långa dag, med många intryck, stöp vi i säng vid 22, med klockan ställd på 6 på morgonen.

Efter ännu en varm natt på grund av usel luftkonditionering, ringde klockan 6:00. Gott om tidiga morgnar och sena kvällar är det.

Frukosten var enorm och det fanns allt där; äggröra, bacon, ugnsstekta tomater, champinjoner, olika bröd och pålägg, frukt i mängder och till och med vita bönor.

Vid kvart i åtta vandrade vi iväg mot järnvägsstationen för att ta tåget till Porto, en resa på nästan tre timmar. Tåget var riktigt bekvämt, bättre än Öresundstågen, men det skramlade och lät mycket. I tid var det också.

Vi blev hämtade av en annan buss vid järnvägsstationen när vi kommit fram till Porto. Sedan gick turen in till stan där vi blev avsläppta vid Rua de Santa Caterina, gågatan med massor av affärer.

Vi gick och åt lunch på det berömda caféet Majestic, där vi åt en Francesinho, en väldigt speciell macka i Porto. En toast med en köttbit, korv och skinka, överhöljd med smält ost och en räka på toppen, serverad i en sås gjord av hembränt, öl och ketchup. Till detta en tallrik pommes. Underligt, men ganska så gott, förutom såsen och också ganska dyrt. Alltihop gick på € 34.50.

Klockan två blev vi hämtade av bussen och det var dags för stadsrundtur. Först åkte vi till hamninloppet, där floden Douro går ut i havet. Tidvattnet var på väg in och det var mäktigt att se. Tydligen är det ungefär 3,5 meters skillnad mellan ebb och flod. Nästa stopp var vid Torre dos Clérigos, där också den mycket speciella bokhandeln Lello låg. Där hade man gärna suttit och läst någon bok.

Genom trånga och vindlande gränder bar det förbi Rådhusplatsen och massor av vackra byggnader och parker till Palácio do Bolsa, det gamla börshuset. Här inne fick man tyvärr inte fotografera, vilket var lite trist för det var väldigt vackra rum och dekorationer, på både golv, väggar och tak. Speciellt det Arabiska rummet var fantastiskt, det kändes som att gå in i Tusen och en natt, man bara väntade på att Sjeherazade skulle kliva fram.

Sedan var det dags att besöka portvinstillverkaren Ferreira och få en liten rundtur bland gamla vintunnor. En provsmakning ingick också, både rött och vitt. De var ganska OK båda två, men inget jag skulle sitta och dricka hemma.

Därefter var det äntligen dags att ta sig till hotellet, Hotel Vila Galé, där vi inte var förrän vid 18.30 och middagen skulle vara redan 19.30, så det blev ingen tid till något egentligen.

Middagen var en buffé, en tre-rätters. Förrätten blev en ihopknåpad tonfisksallad och lite kallrökt skinka med olika såser. Till varmrätt valde jag att plocka lite blåhaj, friterad kalkonfilé och kalvgryta. Efterrätten blev glass. Alltihop var jättegott och det fanns så mycket att välja på så man nästan blev mätt bara av att titta.

Efter maten bestämde vi oss för att köpa lite trådlöst Internet till rummet, så man kunde kolla lite mail och hur det gått i dagens Livehockey-match (jag vann :-)). En timme kostade € 5, lite dyrt, men vad gör man. Det fanns i alla fall möjlighet att få det.

På det här hotellet var det en ordentlig och nästan ljudlös luftkonitionering, så kanske skulle man kunna sova ordentligt.

Ännu en dag som klockan ringde 6.00, nu börjar man bli riktigt trött.

Frukosten var ungefär som igår, men här fanns många sötsaker att välja på också. Mätta och beltna gav vi oss av mot hamnen 7.45.

I dag var det båtresa, en tur på floden Douro, ca 10 mil lång resa, till Régua. Längs vägen fanns det två slussar, en på 15 meter och en på 35 (västra Europas högsta). Jag hade aldrig slussat förut så det var en upplevelse. Vyerna längs floden var verkligen fantastiska, höga kullar med vinodlingar och vackra hus med tjusiga trädgårdar. Vi fick lunch på båten också. Till förrätt var det grönsakssoppa, till varmrätt någon slags gratäng med fisk och potatis, till efterrätt något som skulle ha varit en pudding, men som var vanlijsås. Ingen kulinarisk upplevelse, men man blev mätt.

Strax efter tre kom vi fram till Régua, där vi blev hämtade av bussen för en färd till Amarante, där vi skulle bo i natt. Vägen dit gick längs otäcka, slingriga bergsvägar, men utsikten var fantastisk.

När vi kom fram till Amarante, visade det sig att det var vägarbete längs huvudgatan, där vårt hotell, Navarras, låg. Chauffören vägrde köra där Ole sa och det var början på 30 minuters irrfärd runtom stan, runt, runt, runt. Till slut stannade vi där irrfärden började, 300 meter från hotellet, en halvtimme försenade, vid 17.30.

Efter en snabb dusch, gick vi ut för att leta mat. Vi gick fram och tillbaka på huvudgatan, ca 400 meter lång, och till slut gick vi in på restautangen nästan närmast hotellet, Beira. Där beställde vi varsin biffstek på husets vis, en mixad sallad och 1,5 liter vatten. Den så kallade biffen var enorm, mer som två än en och den serverades med både pommes och ris. Och just det ja, det låg ett stekt ägg på biffen också. Allt detta gick sammanlagt på € 23.25. Glömde jag säga att det var gott också?

Efter maten gick vi till Internetcaféet, som låg nästan bredvid hotellet. Där kostade det € 2 för en timme, så vi tog varsin. Äntligen kunde vi få iväg mail hem, med bland annat två filmsnuttar. Det blir ju inte riktigt samma när man inte får sitta med sin egen dator, men det är bättre än inget.

Vi tog ännu en tur fram och tillbaka på huvudgatan innan vi gick tillbaka till hotellet. Det verkade vara någon sorts modevisning på gång i andra änden, men det började liksom aldrig.

Ännu en gång hade vår klocka ändrat sig till svensk tid, så efter en natt med en antik, men funktionsduglig, och öronbedövande luftkonditionering, ringde klockan redan 5.45, en timme för tidigt. Försökte somna om, men det gick inte riktigt.

Klockan halv åtta var det dags för frukost. Den var inte något speciellt, men där fanns skinkomelett, några brödsorter, lite ost och skinka och youghurt. Kaffet var inte människoföda, det var något av det gräsligaste jag har druckit, men den färskpressade apelsinjuicen var fantastiskt god.

Halv nio började färden mot Coimbra, Portugals första huvudstad. På vägen dit gjorde vi en liten avstickare till Buçaco, ett gammalt jaktslott utanför Luso. Det är numera ett hotell och där var också fint. Bland annat fanns där ett gammalt träd, som jag inte kommer ihåg vad det hette, men det var av tallsläkt.

Kanske skulle nämna att den korta avstickaren inte blev så kort, för chauffören körde fel, så vi fick vända och köra tillbaka. Där slösade han bort ännu en halvtimme.

När vi kom in i Coimbra blev vi avsläppta vid gågatan, där fick vi stros omkring i en halvtimme. Verkar vara en fin liten stad och billigt är det också här.

Sedan var det dags för lunch, vedugnsstekt spädgris, en portugisisk tradition, på en restaurang som hette något med Rue de Leoite (tror jag). Det var egentligen inget speciellt, men man blev mätt. När det var dags att ge sig av därifrån, syntes inte bussen till. Den dök upp en halvtimme senare.

Nu, en timme försenade, gjorde vi en snabbtur till hotellet för att checka in och sådant. Vi fick en halvtimme, sedan skulle vi iväg på stadsrundtur. Först åkte vi till det gamla universitetet, ett av de äldsta i Europa. Där råkade vi på ett bröllop, men det var inte det vi var där för att titta på. Målet var det gamla barrock-biblioteket på universitetsområdet. Man fick inte ta kort därinne, men egentligen spelar det ingen roll, bilder kan verkligen inte beskriva det. Målningarna i taket var fantastisk och i 3D, det såg ut som att det var flera plan, men det var helt platt. Därefter fick vi göra ett snabbt besök i universitetets kapell, (där bröllopet precis hållits) vilket tydligen är ovanligt. Där var också jättevackert, med en väldigt speciell orgel, med både vertikala och horisontella pipor.

Sedan tog vi en promenad ner till gågatan, en tur som bestod i branta backar, trappor och trånga gränder. På vägen passerade vi den gamla katdralen, där det faktiskt pågick ännu ett bröllop. Bruden kom precis när vi stod där. Bussen hämtade upp oss vid gågatan och tog oss över floden Mondego. Därifrån hade man en fantastisk vy över hela Coimbra.

När vi kom tillbaka till hotellet, gick vi direkt till mataffären ch handlade lite att äta och dricka. Där var riktigt billigt:

• 1 påse Lay's chips 180 g (€ 1.09)
• 1 chokladkaka Aero (€ 0.99)
• 1 Activia (€ 0.65)
• 4 vattenflaskor 0.5 liter (€ 0.10)
• 1 Coca-Cola Zero 0.5 liter (€ 0.79)

Allt detta kostade bara € 4.59. Det är knappt man får två Activia för det hemma.

När vi kom tillbaka till hotellet köpte vi Internet, € 13 för ett dygn. Tyvärr funkade det inte att koppla upp sig via routern, så vi kunde inte använda Internet båda två samtidigt, men det gick bra ändå. Vi kunde i alla fall kolla träningen på Livehockey.

Var uppe innan klockan ringde 6.15, hade sovit riktigt gott. Hann med en snabb koll på mailen innan det var dags för frukost. Frukosten var egentligen inget speciellt, men det fanns äggröra, bacon, bröd, ost, yoghurt och frukt. Det speciella var kaffet, som var manuellt och det första goda jag druckit i Portugal.

Klockan åtta var det dags att starta dagens färd mot Évora, en sträcka på nästan 40 mil med våra avstickare. Vi tog A1 mot Leiria, tyvärr regnade det, så man kunde inte se speciellt bra. Vi passerade Fátima, dit portugiser vallfärdar för att be till Jungfru Maria. Vid Entrocamento svängde vi av på A23 och då började det åska och ösregna. En spännande sak på motorvägen var små "återvändsgränder" där man skulle köra upp om bromsarna slutade fungera. De lutade skarpt uppåt och avslutades med bildäck. Lite otäckt.

Efter några mil svängde vi av på IP2 och lite senare in på N246 mot Marvão, där vi skulle titta på borgen. Vi var framme vid 12.30. Borgen låg uppe på ett berg och vi vandrade gladeligen upp där. Det var lite jobbigt, men det var det värt. Österut kunde man se Spanien, det var inte alls långt dit.

När vi var klara vid borgen åkte vi tillbaka ner till byn för att äta lunch. De flesta följde med på TEMA-resors "improviserade" lunch, men Christian och jag tyckte att det fick räcka med en trerätters-middag och letade upp en egen restaurang (efter tips från Ole). Den låg in på en liten väg, förbi en stenbro och något som användes som marknadsområde. Jag är inte helt säker på vad den hette, allt verkade heta likadant, men det stod Churrasqueira Sever på kvittot (Churrasqueira betyder steakhouse). Där, kan ni tänka er, hade de gaspacho. Det var jag ju bara tvungen att ta. Beställde en tonfisksallad och en öl också. Christian tog en halv grillad kyckling och en öl. Allt detta gick på € 14.90 och allting var jättegott.

Vid 14.15 blev vi upphämtade av bussen för en kort tur till nästa by och fästning; Castelo de Vide. Där tog vi en rundtur till fots, upp och ner för trånga kullerstensgränder. Här fanns en fontän, Fonte da Vila, där man kunde dricka naturligt mineralvatten, som skulle vara bra för blod och njurar. När vi var på väg ner för berget så började det ösregna, så vi blev lite blöta. Man kunde inte gå så fort, då hade man förmodligen halkat på kullerstenarna, som blivit riktigt hala, och ramlat och brutit något. Vi stod och tryckte under träden tills bussen kom.

Nästa stopp var Estremoz, där vi skulle bil släppta en stund. Medan jag stod där och funderade på om jag ville ge mig ut, kom det en blixt och en knall. Samtidigt. Då bestämde jag mig för att stanna på bussen. När vi skulle hämta upp den andra hade det börjat ösregna och då menar jag översvämningsösregna. Vattnet forsade längs gatorna. De stackarna som hade gått ut från bussen fick vi hämta upp på de olika platser som de hade lyckats ta sig till.

Det var meningen att vi skulle stannat till vid ett marmorbrott också, men det var det rena syndafloden, så ingen ville gå ut.

Sedan gick turen till Évora och hotellet, Hotel Évora. På vägen dit stannade vi så jag fick äntligen sitta under en korkek och lukta på blommorna. Vi var framme först vid 18.30, så det blev inte så mycket tid innan vi skulle träffas för att ta bussen in till byn för att äta middag. Det var skönt att bara ta det lugnt en stund.

Middagen åt vi på en restaurang som hette Restaurante Cozinha de St Humberto. Till förrätt fick vi tapas, som bestod av bland annat bondbönor, inlagd paprika, kikärter, tonfisk i olika former. Det var inte mycket av det som jag åt och Christian ännu mindre. Till huvudrätt var det lamm, som marinerats i många timmar. Det var ganska gott. Til efterrätt var det någon slags pudding med frukt. Christian fick min pudding och jag fick hans frukt.

Vi var inte tillbaka på hotellet förrän vid halv elva. Då var vi helt slut efter en lång och händelserik dag.

Klockan nio åkte vi från hotellet, mot stan för en stdsrundtur till fots. Tyvärr var det lokal helgdag i Évora, så mycket var stängt. Det var meningen att vi skulle titta på det gamla universitetet, men det var stängt. Det såg fint ut från utsidan i alla fall. Vi vandrade iväg uppåt och där hamnade vi vid det romerska templet, som byggdes på 100-talet. Tänk, 1900 år!

Eftersom universitetet var stängt så fick vi ju hitta på något annat. Tydligen var Vasco da Gama ofta här i stan och då gick vi ju givetvis för att titta på huset som han bodde i när han var här. Där fanns jättefina väggmålningar.

Sedan gick vi till katedralen, den var helt otroligt vacker och stor. När vi gått ut därifrån och väntade på Ole, så dök han plötsligt upp nästan helt iklädd kork; hatt, förkläde, slips, väska och paraply. De tillverkar nästan allt i kork här. Han hade varit i en affär och lånat alla dessa prylar, så där fick vi ju gå in och titta.

Det fanns en kyrka till som vi skulle se, så när alla var klara i affären, vandrade vi iväg till Saõ Franciscos kyrka. Där skulle snart en gudstjänst börja, så vi fick smyga in och titta lite. Här fanns en helt fantastisk sidogång.

Bredvid kyrkan låg Capela dos Ossos, Benkapellet. Där inne sägs det finnas ben och skallar från 5000 personer. Väggarna var helt gjorda av skallar och ben. Makabert! För att få fotogrfera fick man betala € 1 extra, det gjorde inte vi, så det blir inga foton från detta underliga ställe.

Efter Benkapellet var det fri tid och för oss som inte skulle med på den "improviserade" lunchen, även dags att leta upp någonstans att äta. Det visade sig inte vara alltför lätt, en dag som den här när mycket var stängt. Vi fick helt enkelt ta det kommersiella matstället på Praça de Giraldo, Restaurante Giraldo. Jag beställde en tomatsallad och en öl, Christian beställde en lasagne och en öl. Tomaterna i salladen var inte mogna och Christians lasagne var, enligt uppgift, sämre än en fryst färdigmiddag. Det hela gick löst på € 20.40.

När vi hade ätit klart vandrade vi runt lite tills det var dags att bli upphämtade av bussen klockan två, för färd till Faro.

Vi var framme vid Hotel Eva, där vi också bodde första natten, vid 17.45. Den här gången fick vi ett rum med utsikt över marinan. Vi bestämde oss för att ägna en timme åt Internet, så vi köpte en var för € 4.

För avgång till middagen möttes vi i receptionen strax före åtta. Det tog inte många minuter att gå iväg till restaurangen Dios irmãos. Där bjöds vi på grönsakssoppa till förrätt, svärdfisk till huvudrätt och fruktsallad till efterrätt. Det var jättegott altihop, speciellt svärdfisken. Egentligen hade vi bara ett problem på det här stället och det var att kyparna hela tiden gick och fyllde på glasen så fort man druckit lite.

Vid halv elva var vi tillbaka på hotellet och fullkomligt stöp i säng.

Vi skulle inte åka till flygplatsen förrän halv tio, så vi sov lite längre, trots den usla luftkonditioneringen, och åt inte frukost förrän vid åtta. Det var samma fantastiska utsikt från restaurangen den här gången.

Vid halv tio åkte vi iväg till flygplatsen där vi skulle ta transferbussen till Monte Gordo. Alla som hade en extravecka fick ett kuvert av Ole från Fritidsresor. Utom vi. Det kändes inte så bra. När vi kom till flygplatsen sa Ole att vi skulle gå till ankomsthallen, dit han skulle komma för att hjälpa oss. Där skulle vi hitta reseledare från Fritidsresor/Star Tours. Stockholmsplanet hade inte landat än så där fanns inga reseledare. Och ingen Ole heller. Efter att vi väntat en halvtimme så började det i alla fall dyka upp folk från Fritidsresor, men de kunde inte tala om vilken buss vi skulle ta, det var inte klart än. Efter ytterligare en halvtimme fick vi veta vilken buss vi skulle med. Alla som gick på bussen fick ett kuvert. Utom vi.

När vi kom fram till hotellet fick vi i alla fall ett kuvert, men där handlade nästan allt om hotellet Dunamar, där bodde inte vi. Vårt hotell hette Alba. Det visade sig också att vi inte kunde få vårt rum förrän vid tre (klockan vara bara runt halv ett). Det här hade vi aldrig varit med om, någon av oss, och vi har har ändå rest med charter en del. Det var bara att ställa sin resväska i en obevakad reception och vandra ut i solen, de farligaste timmarna på dygnet, utan solkräm. Det var ju lunchtid så vi tänkte att det var lika bra att försöka hitta lite lunch.

Vi vandrade runt lite för att bekanta oss med staden, men vi hade ingen karta så vi visste inte var vi skulle leta efter vad. Till slut hittade vi en restaurang som såg bra ut, Vale de Douro. Jag beställde en tomatsallad och en öl, Christian beställde en liten biffstek med ägg och en öl. Det var gott och gick på € 15.20. Nu var klockan bara halv två och vi visste inte vart vi skulle gå mer, så vi vandrade runt en timme och satte oss på hotellet för att vänta vid halv tre.

Först efter halv fyra fick vi vårt rum. Det visade sig vara jättestort, två rum med varsin luftkonditionering och en gigantisk balkong. Rummet vette mot norr, så vi lär inte få så mycket sol på balkongen och det gillar vi.

Strax före sex gav vi oss ut igen, i jakt på Dunamar, där vi kunde få en karta och lite annan information. När vi hittade hotellet och kontoret var det stängt, men turligt nog skulle det snart öppna. Lite försenade kom det två reseledare och vi kunde äntligen få vår karta. Vi fick också veta att det fanns ett Internetcafé, Nox, där man tydligen skulle få en halvtimme gratis när man resten med Fritidsresor. Det var inte det Internetcafé som jag läst om innan vi reste, som skulle heta Pop, men det fanns ett till utmärkt på kartan så vi vandrade iväg för att hitta det. Bara ett par hundra meter bort på strandpromenaden låg det. Där var det gratis Internet en timme, om man köpte något att dricka. Hade man med sig sin egen laptop fanns det ingen tidsbegränsning. Det lät ju jättebra, så det ska vi kolla in i morgon.

Ingen av oss var speciellt hungrig, så vi gick omkring litegrann och köpte bara lite vatten och sådant innan vi gick tillbaka till hotellet.

Vaknade redan halv sju, men kände mig ganska utvilad, så jag läste lite innan jag gick upp och gjorde morgon.

Klockan åtta gick vi för att äta frukost. Den var betydligt bättre än vi väntat oss (och befarat). Där fanns flera sorters bröd och pålägg. Även ägg, yoghurt, frukt och flingor fanns att få. Kaffet var nätt och jämnt drickbart, men man kanske vänjer sig.

Klockan halv tio skulle det vara en stadsrundtur till fots från Dunamar, för att lära känna staden. Den ville vi gärna vara med på, för att se om det fanns något mer att veta om Monte Gordo än det vi själva upptäckte igår. Något nytt var det kanske, men inte mycket. Dessvärre var den här guiden dansk och kunde inte inte någon skandinaviska alls. Han pratade dessutom jättefort och otydligt, så de enda som hade någon behållning av detta var nog danskarna.

När rundvandringen var slut gick vi tillbaka till vårt hotell för att packa strandväskan och ge oss av till stranden. Vi hyrde att parasoll och två solstolar för € 10. Ganska dyrt, men vad gör man. Det verkade vara kallt i vattnet för det var inte direkt någon som badade. Vi var aldrig nere och kände på det. Kanske en annan dag.

Vid två-tiden hade vi fått nog och gick för att äta lunch. Vi gick till ett ställe som hette Ed & Willem. Där åt jag gaspacho och drack en öl, Christian åt en omelett med ost och skinka och pommes till samt en öl. Allt detta gick på € 10.75 och i alla fall soppan var kanongod. Christian sa att hans mat också var god, så vi har nog hittat vårt lunchställe.

Efter lunchen tog även vi lite siesta. Vid halv sju gick vi ut gen och styrde kosan mot Internetcaféet Pop café. Där tog vi varsin frappucino (€ 2.25 styck) och varsin dator. Det kändes bra att ha tid att gå igenom sina mail och rensa lite så det inte blir för mycket där.

Det blev ingen middag idag heller. I stället promenerade vi längs strandpromenaden, åt en glass och tittade på folk. Vi hittade ett par restauranger som såg lovande ut. Det satt i alla fall mycket folk där och priserna verkade också bra. Får se om det blir någon middag någongång.

Vaknade halv sju idag också. Så länge man vaknar av sig själv är det väl OK.

idag var planen att gå till Vila Real de Santo Antonio, byn som ligger vid floden Guadiana som utgör gränsen till Spanien och eventuellt ta en tur över med färjan. Kanske blir det lunch i Spanien!

Klockan kvart över nio tog vi vårt pick och pack (vatten och dricka alltså) och vandrade iväg. Vid 10-tiden var vi i utkanten och vad hittade vi väl där? Jo, ett Lidl. Där var man ju bara tvungen att gå in och titta. Priserna var faktiskt genomgående lägre där.

Vila Real verkade vara en mysig liten småstad med jättefina stenläggningar på trottoarer och torg. Men vi var sugna på Spanien och tog färjan över, en väg kostade € 1.50, och en kvart senare stod jag för första gången på spanskt fastland. Byn man kom till hette Ayamonte och var inte speciellt stor. Vi gick omkring en stund och sedan åt vi lunch på Casa Alborada. Jag tog gazpacho (stavar med z nu, för nu var det spansk soppa) och en öl, Christian tog en boccadilla (varm smörgås) med ost och en öl. Det gick på € 10 och allting smakade bra. Soppan var inte riktigt lika god som igår, men tillräckligt god och Christians macka var kalasgod.

När vi ätit färdigt gick vi tillbaka mot färjan, för en färd åter till Portugal. Promenaden tillbaka till Monte Gordo blev lång, varm och jobbig, men till slut var vi tillbaka på hotellet, helt slutkörda, och kunde ta siesta vi också.

Vid 18-tiden gav vi oss ut igen, för att äta middag, men det verkade vara för tidigt. Det var i stort sett inga människor alls på restaurangerna, så vi tittade lite i affärer innan vi gick och satte oss på O Jaime. Jag besällde grillad svärdfisk och vatten. Christian tog biff med ägg och en öl. Det gick på € 19.65. För min del var det inte värt det, fisken var OK, men potatisen var inte färdigkokt och salladen var inte sköljd. Christian däremot var helnöjd.

Efter middagen gick vi till Pop café och där beställde jag en dolcevita och Christian en moccachino och varsin dator. Det var ju Livehockey-match idag... Den var inte slut när jag började titta, men jag vann den matchen också :-). Där satt vi i alla fall nästan en timme. På hemvägen strosade vi lite på strandpromenaden och köpte varsin glass.

Vaknade först vid sju idag, skönt att sova lite längre. Vi har fått ordning på luftkonditioneringen och temperaturen är perfekt på natten.

Efter frukost gick vi till stranden. Det var likadant idag, alla stod vid vattenbrynet och bara tittade.

Lunchen tog vi på Ed & Willem igen. Jag beställde, så klart, gaspacho och en öl, Christian beställde toast med ost och skinka och en öl. Det gick på € 7.95 och det var lika gott idag. Sedan tog vi siesta på hotellet.

Vid 18-tiden gick vi ut igen och tittade lite i affärer innan vi gick till en restaurang, Rendez-vous, för att äta middag. De hade en turistmeny där som vi beställde. Ibland får man kompromissa. Till förrätt var det grönsakssoppa, som var helt OK om man saltade den ordentligt. Till huvudrätt var det, något som de kallade, kycklingbröst med champinjonsås och pommes. Smaken var helt OK, men kycklingbröst? Nej, det var det inte. I menyn ingick också en liten öl och allt detta gick på € 18 för oss båda.

Efter maten vandrade vi omkring lite innan vi gick till Pop café och beställde en supremo, en cool breeze och två datorer. Tror nog att jag hädanefter ska hålla mig till frappucino. De andra kaffedrinkarna har i stort sett bara smakat socker, vilket är gott till en viss gräns, men inte för mycket.

Vaknade först kvart över sju idag. Nu börjar det likna semestertider.

I dag tänkte vi ta bussen till Tavira, en större grannby två mil bort. Vi vandrade iväg för att leta upp busstationen. När vi gått ett bra tag och började inse att busstationen inte låg där Christian trodde, så trampade jag fel i en av de hundratusentals ojämnheter i den här stan och stöp som en fura. I fallet hann jag tänka ganska mycket på hur det gick senast jag trampade fel och ramlade. Då gick jag med en bruten fot i tre månader, utan att veta om det. Jag såg framför mig hur eländigt det skulle bli på flyget hem. När jag slog i marken hann jag tänka att jag i alla fall inte gled på marken och skrapade upp mig, inte heller gjorde det speciellt ont i handlederna när jag tog emot mig. Men foten. Christian fick hjälpa mig upp och jag linkade bort till ett ställe där jag kunde sitta med foten högt. Vi tog en av våra kalla drickor och höll emot också. Tyvärr sprack idén om att ta sig till Tavira där och då. Jag kunde kappt gå och ont gjorde det också (men vi hittade i alla fall restaurangen, Tapas, som Ole rekommenderat), så vi gick till apoteket och köpte en elastisk binda. Sedan var det bara att gå tillbaka till hotellet.

Vid 15-tiden gav vi oss ut för att äta en kombinarad lunch och middag. Vi hade bestämt oss för att gå till Navigante, för det låg hyfsat nära hotellet och Internetcaféet. så jag skulle slippa halta runt hela stan. Maten på Navigante var egentligen inget vidare, ett typiskt exempel på en restaurang som lever på gamla meriter (rekommenderad av Fritidsresor). Jag åt grillad torsk med olivolja och vitlök och Christian åt biff med ägg. Ingen av maträtterna hade sällskap av några grönsaker, vilket var första gången här i Portugal. Min torsk var seg och potatisen var inte varm, smaken var god dock. Christians biff var minimal. Tillsammans med varsin öl gick alltihop på € 29.60. Det var det definitivt inte värt.

Efter maten gick vi till Pop café och tog varsin frappucino. Idag hade vi med oss våra egna laptops, så då kunde vi sitta hur länge vi ville. Vi var ju tvungna att kolla på Livehockey-träningen.

Sedan vandrade vi hemåt så sakteliga. Foten var i alla fall bättre nu och var ganska OK så länge jag höll den rak.Jag hoppas fortfarande att det bara är en stukning.

Vaknade vid sju, jag somnade ganska tidigt igår, så jag var nog utsövd ändå. Natten var ganska jobbig, varje gång jag vände på mig så vaknade jag på grund av foten.

Vi gick ner till hotellets pool idag, att gå på underlag som flyttar sig är inte aktuellt just nu. Det var ganska skönt att ligga där också, men till slut blev det för svårt att undvika solen.

Lunch tog vi på Ed & Willem igen, jag åt, så klart, gaspacho och Christian åt omelett med ost och skinka. Varsin öl blev det också och idag gick det på € 10.75.

Middag åt vi på restaurangen som Ole rekommenderat och som vi hittade när jag gjorde illa foten, Tapas. Det var inte svårt att förstå varför Ole rekommenderat den. Det verkade vara något slags sportrestaurang, det hängde massor av fotbollströjor på väggarna, bland annat en signerad av Pelé. Restaurangen var full redan så tidigt som åtta, mestadels portugiser. Nästan direkt när man satt sig fick man en tallrik med en korv, on the house, som faktiskt var jättegod. Jag besällde svärdfisk och vatten, Christian beställde biff med ägg och en öl. Till detta fick man, gratis, en tallrik med blandad sallad. Allt detta gick på € 22. Maten var dessutom jättegod, verkligen en restaurang att rekommendera.

Sedan gick vi vidare till Pop café, det hade ju varit Livehockey-match idag. Det var på håret att jag vann, men det blev i alla fall vinst. Det är det viktigaste.

Efter vi var färdiga på Internetcaféet gick vi hemåt, sakta men säkert.

Vaknade kvart i åtta! Det var längesedan jag sov så länge.

Det blev poolen idag med, skönt i alla fall att vara ute och ligga under ett parasoll. Lite folk och sådant fanns det ju att titta på också.

Lunch tog vi på et annat ställe idag, som låg inte långt från hotellet, Betty Baguety hette det. Där tog vi varsin galão och baguette med ost. Vi blev lite förvånade när baguetten visade sig vara två varma dubbelmacor, men det var gott. Billigt var det också, bara € 4.80 för oss båda.

Vi halv sju gick vi ut för att äta middag, vi tänkte oss till Tapas idag också, för där var så bra. När vi kom fram dit, visade det sig att de hade stängt på måndagar. Så det blev bara att hitta något annat ställe. Vi valde Stop 3, där hade Christian sett att det var massor av folk igår. Vi tog varsin kalvmedaljong med champinjoner, jag tog vatten och Christian tog öl. Det var det godaste kött jag ätit på länge, så mört att man knappt behövde tugga. Allt detta gick på € 24.30. En riktig lyckoträff!

Sedan bar det iväg till Pop café, varsin frappucino och dagens Internetdos.

Tyvärr var det stört omöjligt att sova inatt, de som bodde ovanpå ägnade sådär drygt tre timmar åt att möblera om en liten lägenhet på kanske 30 m². I alla fall släpades det möbler fram till efter två på natten.

Vaknade redan innan sju, ganska så trött efter grannarnas ommöblering.

När vi hade ätit frukost var det bara att börja packa. Vi gjorde oss ingen brådska och checkade ut först strax före tolv.

Efter drygt två veckor utan pizza, så var Christian lite sugen. Därför blev det pizza på Honorato's idag. Här åt faktiskt lokalbefolkningen också, såg vi. Det måste ju betyda att det är ett bra ställe. Jag tog en Margarita och Christian tog en Monte Gordo special, till detta varsin Cola. Detta gick på € 18.90. Kanske inte jättebilligt med svenska mått, men gott var det!

När vi ätit färdigt gick vi till Pop café, granne med pizzerian. Där tog vi varsin frappucino och fick en timme att gå. Klockan var nu bara runt halv tre, men vi bestämde oss för att gå tillbaka till hotellet och vänta där de resterande tre timmarna.

Strax efter halv sex kom bussen, för tidigt tack och lov. Vi var ganska less på att vänta. Vid kvart i sju var vi på Faro fygplats och incheckningen gick smärtfritt. Vi tittade lite i tax-free butiken, men både godis och alkohol var dyrare än hemma, så det blev inget.

Planet lyfte inte förrän runt åtta, ca 20 minuter försenat, men det flög vi in. Maten var god nu också. Den lilla förrätten påstod de var pastasallad, men jag tror de menade pizzasallad. Varmrätten var någon slags kycklinggryta med potatis. Och så var det ju en liten söt kaka med persikoskivor till efterrätt. Runt 01.15 landade vi på Kastrup, långt borta från allt. När vi klev av planet var dörren ut till själva ankomsthallen låst. Underligt... Vet inte riktigt hur det löstes, men till slut öppnades den. Det kändes som att vi gick flera kilometer innan vi kom till bagagebandet. Min väska kom nästan sist. Igen. Jag blev lite stressad, för jag ville hinna med tåget och inte behöva vänta en timme på nästa. Det löste sig i alla fall och vi hann med. Medan vi väntade ringde Christian sin pappa, så han visste när han skulle komma till Svågertorp med vår bil. 02.45 hoppade vi av i Svågertorp och där var Hasse, vi körde hem honom innan vi började resan hem. Klockan 04.30 var vi äntligen hemma, ganska så trötta.

---

| Startsidan | Horoskop | Recept | Resedagböcker |
| Spela spel | Spela sudoku | Bokblogg |
| Vanliga frågor |
| |